Mina drömmars kabinett

I Overkligt 90 pratade vi inte helt otvunget, får jag väl lov att säga, om barndomsdrömmar. Anledningen var att jag för två veckor sedan slutligen förverkligade en barndomsdröm som jag haft i över två decennier.New Astro City

Första gången jag spelade Samurai Shodown var 1993.  För mitt tolvåriga jag var det en sanslöst drabbande upplevelse, långt bortom vad jag vant mig med på SNES eller PC. Aldrig förr hade de färgsprakande pixlarna varit så perfekta – att se kameran zooma in  in och ut under de gastkramande duellerna var direkt hisnande. Månadspengen hade heller aldrig tidigare gått åt så fort som när arkadmaskinen girigt slukade femkrona efter femkrona. Kärleken till SNK var född tillsammans med drömmen om ett ett alldeles eget arkadkabinett.

KassetterVi spolar fram de där årtiondena av längtan och drömmande. För nu står till slut ett New Astro City i vardagsrummet. Segas flaggskepp som intog de japanska arkadhallarna 1995. Och jag älskar det och hur en helt ny värld breder ut sig framför mig. Hur jag om kvällarna grottar jag ner mig på tongivande sidor som Arcade Otaku och svenska Arkadtorget och suger åt mig kunskap.

Samtidigt växer samlingen med arkadspel. Det är något speciellt med deras hisnande storlek. Hur alla gränser för rim och reson som vi känner från hemkonsolerna har upphävts. Kolla bara på den monstruösa Super Street Fighter II Turbo-kassetten i jämförelse med redan enorma Samurai Showdown och pyttelilla Kirby Triple Deluxe!

Restaureringen av arkadkabinettet är i full gång. Hittills har jag bytt ut de uråldriga joystickarna och knapparna till sprillans nya från Seimitsu. (Tillverkarna Seimitsu och Sanwa är typ den japanska arkadvärldens motsvarighet till Coca-Cola och Pepsi). Och som jag nämnde i avsnittet skulle jag vara oerhört tacksam om någon kunde komma med tips på var kabinettet kan lackas om.